älskade Cato
Hemma i Piteå insåg vi snabbt att det var något mycket fel och ett samtal till veterinär var nödvändigt. Sagt, gjort- en akuttid på lördagskvällen blev det och efter morfinspruta, sedering, röntgen fick vi lämna älsklingen över natten. Han har lyckats med bravuren, traumatisk lårbensluxation. Alltså slitit benet ur led. Fy och fasa vilken smärta!
Veterinären skulle försöka dra benet på plats under narkos. 01.05 ringde hon och meddelade att hon då slitit som ett djur i en timma utan att lyckas få benet över kanten... Sur över att måsta ge upp så var det bara att vänta till morgondagen och ringa efter hjälp. Inte mycket sömn för mig den natten, tankarna flög omkring. Fröken Oro kom fram igen, henne som jag stoppat undan så bra :/

Söndag kl 11.00 kom en ny uppdatering. Nu var benet på plats och fastlindat mot kroppen! Dock skulle han inte få komma hem idag heller då hon ville ha kvar honom för smärtlindring och observation. En dag fylld av saknad, oro och många tankar led sakteligen mot sitt slut och en sista update för dagen kom 21.30, ingen hemgång ännu men kanske imorgon. Suck, stackars killen som dessutom längtade hem och vägrade äta, missnöjd med livet i allmänhet och alldeles övergiven av sin familj.
Strax före 10.00 imorse ringde jag för att kolla läget och få en hemgångstid men icket. Han mådde lite bättre men bandaget stasade runt tassen och skulle läggas om så -Vi hör av oss i eftermiddag. Och på detta skulle jag jobba. Mitt huvud har inte riktigt varit på coop idag, en virrpanna utan dess like. Voj voj vilken pärs.
Utan att överdriva var jag nog världens lyckligaste då jag kliver in genom dörren och Cato häver sig upp på sina tre ben och pratar och pratar och pratar. Och jag förstår att han inte ville sluta, tänk hur mycket han har att berätta efter två dygn på en djurklinik.
Egentligen har ju detta gått fantastiskt bra och största anledningen till min stora oro bottnar i all otur vi hade med Eddie. När Daniel ringde från Abisko och berättade att Cato var rejält skadad i ett ben brast det. Jag bara grinade i säkert en halvtimma. Såg honom framför mig hos veterinären få sin dödsdom... Nu blev det inte så och jag är så tacksam att få ha kvar min älskade fin hund ett tag till. Och där kom tårarna igen...!
/T
CHARMEURS BLOGG
weak

kärlek <3
fotograf: Ida Viklund

mm blått ljus är flott ljus

Har provat på maginfluensa nu i veckoslutet. Såhär i efterhand så kan jag säga att det är lite häftigt hur den yttrar sig. Först kräksjuka och sen influensa delux. Efter feber i nästan ett dygn sa det bara poff, så var det över... Fast jag är fortfarande klen och har ingen matlust alls. Bantningskur?
Ikväll infann sig lyckan efter denna extremt pissiga helg. Hade ingen som helst ork att rida men skulle ge mig ut ändå. Ringde till Ida och vips blev det bestämt en körtur istället. Vi begav oss ut på heden för att slippa besväret med att plocka bajs efter hästen. JA vi plockar upp efter oss!! I bäckmörkret ute i skogen kommer en bil backandes mot oss, och det är inte en väg där det går att mötas. Innan vi kommer fram så går det många läskiga tankar om knarklangare och affärer som görs upp där ingen ser.
Nåja, det var ingen drugdealer utan en helt vanlig karl som inte tog sig längre eftersom vägen var oplogad. Hur gör man då med två breda ekipage som ska passera varandra och ingen kan vända? Jo man leder hästen förbi bilen och lyfter hela jäkla rockarden ÖVER plogkarmen!! Tur med starka män.
Vidare fortsatte färden och jag kände ett litet ånger i valet att fortsätta för vad vi hade att köra på var ett skoterspår nersjunket i en ränna, aningens smalare än vagnen. Vi groomade utomordentligt och Charmeur skötte sig strålande trots att ena hjulsidan och underredet skrapade mot snökarmen och vagnen skumpade duktigt. Rakbanan var tack och lov plogad så där fick vi trava en bit- läs hela vägen. Rutten blev omplanerad och vi tog vägen genom Munksund tillbaka. En rejäl tur för häst, kusk och groom. Haha men vi hann prata mycket under tiden!
Slutsatsen är att Charmeur är en klippa när det gäller och jag fick upp mitt humör några snäpp av att få träffa Ida. Längtar till hon och Elmer kommer tillbaka till stallet. Det är ensamt utan er!!!!!
Puss,Kram/T
första inlägget 2011
Innan dess hade jag en bra upplevelse i stallet också, inte för att det brukar vara dåligt men jag är särskilt nöjd med dagens ridning, Charmeur skötte sig så bra och var så duktig. Älskar min häst, min bästa vän <3
Oki, sov sött då!
/T
jul jul strålande jul
Vad det verkar kommer det att förbli en kall och snörik vinter, det snöar och snöar och snöar. I södra sverige och europa är det stora problem med flyg och tåg trafiken. Svärmor som skulle komma hem från England i fredags fick vända hem igen. Först nu ikväll, måndag, kan hon flyga till Göteborg och sen upp hit imorgon. Tänka sig vad en helt vanlig vinter kan ställa till med!!


Kram /T
stockholm international horse show söndag
Vi fick se fantastisk kür, det var gråt i halsen några gånger. Grymt rolig stjärnornas hoppning där kampsportaren Musse Hasselvall såklart var bäst. Camelshow för tredje gången, hoppning Agria tour och såklart fyrspannsfinalen. Vilken stämning det var i arenan.
Vi fick sällskap den sista dagen då Katrine och hennes mamma mötte upp. Efter att ha hört om deras skräckfärd genom landet så insåg både jag och Ida att det inte var synd om oss som inte hade koll på tunnelbana, tvärbana, pendeltåg och bussar. Mitt och Idas äventyr kan tyckas rätt så lindrigt i jämförelse.
Och lite camelshow, skänkelvikning och galoppombyte
Ärevarv med sex st fyrspannsekipage. Lägg märke till kraschen nere i vänstra hörnet.
Thats it, nu är det historia. Blickar framåt mot kanske Falsterbo??
/T
stockholm international horse show lördag

Finska Mikaela Lindh med snygga hästen Skovlunds Más Guapo

Och Adelinde Cornelisen med Jerich Parzival som vann dagens Grand Prix på 78,213
Eftermiddagen spenderade vi i gamla stan, åt lunch och spatserade runt bland gamla mysiga byggnader. Riktigt, riktigt trevligt!
Mot kvällen var det så åter dags att ta sig vidare mot arenan och vana som vi nu var sprang vi mot bussen som så vänligt (inte alls) öppnade dörrarna och lät oss kliva på. Bara ett liiitet problem. Fel buss blev det :/ Istället för att vara på Gullmarsplan efter 10 minuter så hamnade vi i Fruängen efter sisådär en halvtimma drygt. Jaha tunnelbana igen då, röd linje och sen byte till den gröna. Helt sjukt det här. Skratta eller gråta? Just då kändes det rätt så uppgivet utan mat i magen och en trötthet som hette hugman.
Eländet fortsatte med att det var slut mat på globen och två varmkorvar fick lov att mätta magen istället. Våra platser kan ha varit dom sämsta någonsin, längst ut på kanten med ett stort rött räcke som skymde sikten. Blä och bajs.
Utsikt från sämsta platsenNåja, till fyrspannskörningen så smet vi in och ställde oss på A läktaren istället. Att se körningen från dåliga platser måste vara olagligt tycker jag. Det var som väntat en otrolig upplevelse, jag filmade några ekipage men tyvärr blir det inte samma sak på film som i verkligheten. Men minnet finns kvar och det kan jag leva länge på!

Tomas Erikssons fyrspannDenna lördagkväll bjöd förutom på härligt fartfylld körning även på 1,50 hoppning, kamelshow, reining clinic med Anky van Grunsven och uppvisning på lång tygel av Bo Jenå med Lingh A la Celle. Riktigt bra grejer. Efter kameluppvisningen så tror jag att jag måste skaffa mig en egen. Lilla söta Rani kunde rida kadrilj, göra skänkelvikning och galoppombyten. Det trodde man inte om puckeldjur!

Malin Baryard-Johnsson vann en bil med Tornesch
Det var lördagen sammanfattad
Kram/T
stockholm international horse show fredag 2010
Fredag morgon ringde klockan 04.30 och efter att ha snoozat några (för många) gånger så förundrades jag över hur hjärnan verkligen lägger av när man är trött. Helt sjukt vad jag kan inbilla mig att det är gott om tid. Nåja, tog mig upp och packade ner det sista i resväskan. Fick hämtning av Ida och Danne, baxade in resväskor i den lilla, lilla toyotan och blev bjuden på morgonkaffe!
Järnet taggade inför helgens hästevent, klev på en flygbuss mot Stockholm- Yes äntligen!
Så långt får jag erkänna att det gick smidigt i vårt resande, om än det var två trötta damer som stapplade omkring på centralstation. Här däremot började det verkliga äventyret. För att hinna till Globen och dressyren som skulle börja klockan 11 på förmiddagen så låste vi in våra väskor och begav oss mot tunnelbanan. Haha vilka turister, irrade fram och tillbaka för att hitta till grön linje 19. Tack gode gud för våra 7 dagars SL kort för jag törs inte räkna hur många spärrar vi har passerat i jakten på rätt plattform. Runt i cirklar, upp och ner för trappor. Vilket helvete.
Tillslut hamnade vi rätt och fick se på offentlig dressyrträning, Champion of the Winners och en masterclinic med Edward Gal. Egentligen var det bara det sista som var intressant. Roligt och inspirerande att lyssna till Tootilas ryttare. Han jobbade mycket med framåtbjudning, det går inte att sitta och rida ihop en häst som inte först går framåt. Ryttarna fick jobba med att få ner hästarna i en låg och avslappnad form och låta dom gå fram ordentligt i galoppen. Mycket härligt och sunt tänk anser jag.

Patrik Kittel på Watermill Scandic H.B.C
på den offentliga träningen

Höll på att glömma. Den här första förmiddagen fick jag också smaka jordens vidrigaste hamburgare någonsin. Foodstore express inne på Globen stod för den "smakupplevelsen".
Det hann bli en sväng inne på ridsportmässan i annexet också. Några kronor fattigare och lyckligare åkte vi tillbaka mot våra väskor på centralen. Samma visa igen, vet inte hur lång tid det tog för oss att hitta upp ur underjorden, det blev några trappor åt båda håll och ganska många steg.
Nästa problem blev då att ta oss till Älvsjö med pendeltåg. Ett tåg som för dagen inte avgick från plattform 35 utan från 13, men så lätt då... Tror vi var framme klockan 17 och hade då endast två timmar på oss till nästa föreställning började.
Lite bilder från kvällen:

Musse Hasselvall mot sista hindret i stafetthoppningen

Så här kan det se ut i 1.40 hoppning

Eller så här
Se där, det är fortfarande onsdag och jag är klar med dag ett på Stockholm horseshow 2010. Bra jobbat av mig.
Snart kommer dag två, lördag.
/T
borta bra men hemma BÄST
Budapest var mycket bra. Men det är historia nu för alldeles nyss kom jag hem och landade (har varit hem och hämtat Cato och varit till stallet). Jag och Ida har varit iväg på Sthlm horseshow i helgen och det var en upplevelse minsann. Helt fantastiskt roligt! Blev tårögd mer än en gång.
Får bli ett utförligare inlägg om den när jag har lite mer ork i kroppen men en jag kan avslöja att det blir en blandning av skräckfyllda upplevelser i underjorden, ofattbar trötthet, underbara hästar och ryttare, superinspirerande clinicer, fyrspann med plattan i mattan, hört på bussen, snökaos, galet impuls shoppande...
Spännande eller vad? Vi hörs!
/T
en resa
Syns på söndag igen. Eller måndag!
Kram/T
tokigt
Varma mackor nu!
/T
redhead
Var lite less på håret men visste inte riktigt vad jag ville förutom att inte ändra frisyren. Det blev en röd färg och nöjd med resultatet nanting.

Färgen syns ju inte ens men vad kan man vänta sig från en webcam? Brynen är lite väl mörka än men det ska visst ge sig när färgen i huden har släppt.
Nå då ska jag snart bege mig till min pålle. Lika bra att fixa klart hö och mockning innan så kommer jag hem i någotsånär lagom tid ikväll. Men gud jag håller på att gäspa ihjäl mig. Hade det inte varit för lektionen ikväll så hade det inte blivit ridning för mig. Fryser gör jag också. Brrr
Zzzzzz /T
inte då
Ha en finfin dag allesammans!
Kram T
inte fullt så panikslagen
Det var en hektisk vecka med många måsten men nu är den över och summerar jag intryck och upplevelser så är jag rätt nöjd ändå. Torsdagen började ju inte så bra men slutade desto bättre. Min hästskötare och Charmeur som ställde upp i sin första hopptävling, på Grans, gick och vann hela klabbet. Mest imponerande var omhoppningen där dom hade klart snyggast och bäst svängar. Syntes att övning ger färdighet! Blå/gul rosett nr 1 :D
Igår lördag var det födelsedagsfest hos Maria, en mycket trevlig tillställning med utgång mot kvällen. Helt otippat stod jag, Daniel, Ida, Danne, Sussi, Tobbe och Maria (inte otippat) på dansgolvet och gjorde liv i 90-tals klassikern isborren. Eller, hur var det egentligen?! Väldigt roligt var det hur som helst. Och som två glada pensionärer så hämtade vi ut våra jackor kring halv ett och strosade hemmåt mot Klubbgärdet jag och Daniel. Trötta men lyckliga!
Dagen har spenderats först i stallet med hela gänget för lite möte och sedan i soffan med hund och mjuk kudde.Härligt!

Inte länge kvar till snösäsongen
Puss/T
freaked out
Jag har en snäll pappa som kommer och hjälper mig. Tur det men stressen vill inte lägga sig ändå. Vilken dag, huja. Nu är det ju inte så att jag inte kan byta däck, för det brukar vara mitt jobb men vad som bekymrar mig är transporten. Den har jag inte bytt på någon gång och tänk om jag inte får loss bultarna så står jag där med en halvbytt kärra.
Ååå jag hade dagen planerad så bra och jag skulle glädjas och njuta av kvällen och så blev det såhär... Nu har ju inte kvällen kommit än och det kanske hinner ändras i stressnivå till dess men just nu är det skit. Bajs. Blä.
/T

