upp å ner grisen gal
21 april idag och det snöar som om det var i december. Den lär ju inte ligga kvar alltför länge eftersom det är plusgrader också men det är trist i vilket fall. Dagen började som en slappardag framför tv:n, vaknade kring halv 9, förmodligen av att Cato vandrade runt, och fastnade framför ett helt fantastiskt program om bläckfiskar. Vem hade trott att bläckisar är sjukt smarta? Dom ser ju inte precis ut att vara särskilt intelligenta men skenet bedrar. Världens smartaste blötdjur hette programmet och finns att se på svtplay.
I stallet släppte vi ihop Charmeur med Sorro på prov, det verkar gå alldeles utmärkt. Inte märkligt alls eftersom dom redan känner varandra väl i och med att de går i hagarna brevid varann. Charmeur blev som en unghäst, glad och yster. Bjöd in till lek gång på gång men fick föga respons. Jag är väldigt nöjd med att det blev så odramatiskt. mest läskigt är ju att det är lerigt och därmed även halt på sina ställen i hagen. Största skräcken är en halkolycka.
För övrigt tänker jag mig att från och med nu ska jag försöka vara lite gladare. Senaste veckorna har jag varit en riktig surkärring, muttrat och svurit åt allt möjligt. Skyller på den envisa förkylningen som hållit i sig i tre veckor, sen helgen före påsk, närmare bestämt 1 april. Kul skämt jag vet! :/ Visst kan det vara en bidragande orsak till att jag är som ett åskmoln men faktum är att största pressen kommer från Cato. Eller inte Cato "personligen" utan alla tankar runt omkring hur han mår, vad ska vi göra, allt är så satans dyrt. Det går upp och det går ner. Otroligt jobbigt och psykiskt påfrestande.
Vill gärna få ett slut på eländet och gärna speeda upp veckorna så det blir semester snart. Den är välbehövlig. Verkligen!!
Framöver väntar en rad roliga saker. I juli blir det Pearl Jam konsert X 2, först i Globen Stockholm och två dagar senare i Spektrum Oslo. Såklart stannar vi och hälsar på hos Jon och Lisbet. Min fina bror och svägerska, som jag saknar dom. Önskar att det gick att träffas oftare. Sen i september är en resa till Rom inbokad. Vet inte mycket om den mer än att datumen är spikade i kalendern.
Det enda som gör att jag inte ser fram mot dessa två superroliga händelser är pengar. Gillar egentligen inte att klaga över sånt för det finns dom som har det riktigt fattigt och jag har hus, bil egen häst. Värsta lyxlivet. Jag är fullt medveten om detta. Ändå är just pengar den vanligaste anledningen till mina tårar...
Sådär ja, många tankar på en gång. Lev och må!
/T
I stallet släppte vi ihop Charmeur med Sorro på prov, det verkar gå alldeles utmärkt. Inte märkligt alls eftersom dom redan känner varandra väl i och med att de går i hagarna brevid varann. Charmeur blev som en unghäst, glad och yster. Bjöd in till lek gång på gång men fick föga respons. Jag är väldigt nöjd med att det blev så odramatiskt. mest läskigt är ju att det är lerigt och därmed även halt på sina ställen i hagen. Största skräcken är en halkolycka.
För övrigt tänker jag mig att från och med nu ska jag försöka vara lite gladare. Senaste veckorna har jag varit en riktig surkärring, muttrat och svurit åt allt möjligt. Skyller på den envisa förkylningen som hållit i sig i tre veckor, sen helgen före påsk, närmare bestämt 1 april. Kul skämt jag vet! :/ Visst kan det vara en bidragande orsak till att jag är som ett åskmoln men faktum är att största pressen kommer från Cato. Eller inte Cato "personligen" utan alla tankar runt omkring hur han mår, vad ska vi göra, allt är så satans dyrt. Det går upp och det går ner. Otroligt jobbigt och psykiskt påfrestande.
Vill gärna få ett slut på eländet och gärna speeda upp veckorna så det blir semester snart. Den är välbehövlig. Verkligen!!
Framöver väntar en rad roliga saker. I juli blir det Pearl Jam konsert X 2, först i Globen Stockholm och två dagar senare i Spektrum Oslo. Såklart stannar vi och hälsar på hos Jon och Lisbet. Min fina bror och svägerska, som jag saknar dom. Önskar att det gick att träffas oftare. Sen i september är en resa till Rom inbokad. Vet inte mycket om den mer än att datumen är spikade i kalendern.
Det enda som gör att jag inte ser fram mot dessa två superroliga händelser är pengar. Gillar egentligen inte att klaga över sånt för det finns dom som har det riktigt fattigt och jag har hus, bil egen häst. Värsta lyxlivet. Jag är fullt medveten om detta. Ändå är just pengar den vanligaste anledningen till mina tårar...
Sådär ja, många tankar på en gång. Lev och må!
/T
bakslag
Efter operationen för drygt en månad sen gick det så himla bra. Första veckan var skitjobbig då han mådde riktigt dåligt av morfinplåstret men bara några timmar efter att det var borta så var han sig själv igen. Alltså sig själv så som han var innan olyckan i september! Fantastiskt att se.
Opertationen var en måndag och redan torsdag tog han några steg på det sjuka benet, också helt fantastiskt. Sen har det knogat på och han har varit duktig på att gå på alla fyra ben däremot har det inte alls fungerat med vattenträningen. Verkar som att det låser sig i huvudet så fort han kommer in på rehab tyvärr. Nu tränar vi hemma ett tag och avvaktar med rehabträningen.
Tyvärr har den senaste veckan varit ett bakslag. Helt plötsligt så vägrar Cato att gå på fyra ben igen och jag et inte vad det beror på. Är det smärta eller sitter det i huvudet?? Tänk om han bara kunde berätta med ord så skulle det vara så mycket lättare. Just nu känns det rätt hopplöst eftersom alla knep är gamla och uttjänta.
Vi har provat gå väldigt sakta, nästan stilla, och det går hur bra som helst att hoppa på tre ben ändå.
Vi har provat trä på en tossa med småpengar i på det friska benet för att göra det jävligt obehagligt att gå på det. Ingen skillnad alls.
Alla små trix med koppelryckningar har slutat fungera.
Gå i skogen och på skoterspår har funkat tidigare men inte nu längre.
osv osv
Hur ska det gå? Snart måste vi nog ta ett beslut...
/T
Opertationen var en måndag och redan torsdag tog han några steg på det sjuka benet, också helt fantastiskt. Sen har det knogat på och han har varit duktig på att gå på alla fyra ben däremot har det inte alls fungerat med vattenträningen. Verkar som att det låser sig i huvudet så fort han kommer in på rehab tyvärr. Nu tränar vi hemma ett tag och avvaktar med rehabträningen.
Tyvärr har den senaste veckan varit ett bakslag. Helt plötsligt så vägrar Cato att gå på fyra ben igen och jag et inte vad det beror på. Är det smärta eller sitter det i huvudet?? Tänk om han bara kunde berätta med ord så skulle det vara så mycket lättare. Just nu känns det rätt hopplöst eftersom alla knep är gamla och uttjänta.
Vi har provat gå väldigt sakta, nästan stilla, och det går hur bra som helst att hoppa på tre ben ändå.
Vi har provat trä på en tossa med småpengar i på det friska benet för att göra det jävligt obehagligt att gå på det. Ingen skillnad alls.
Alla små trix med koppelryckningar har slutat fungera.
Gå i skogen och på skoterspår har funkat tidigare men inte nu längre.
osv osv
Hur ska det gå? Snart måste vi nog ta ett beslut...
/T
