Theres Sörvåg

/T

Bästa vännen Cato får ett litet kollage tillägnat sig. Älskade hunden som varje dag visar att han är värd allt som finns. Mammas lilla bäbis <3

 

Tänkte jag skulle visa en lite kul bild på hur jag såg ut för några somrar sen när en broms bet mig i läppen. Eller jag vet inte om det är en broms, egentligen kallar jag dom för hästflugor. Bits så in i norden och är små grå och nästan rektangulära med vingarna ihopvikta. Hursomhelst så tog en sån ett litet smakprov i mungipan på mig.

 

Ida var med och den lilla maran (älskar dig) skrattade först för att jag ojade mig över hur jäkla ont det gjorde och sen över hur jag såg ut. Buhu så förfärligt lejd jag såg ut. Har hunnit med att få några allergichocker i livet, första gången när jag var rätt liten och hälsade på hos släkingar i Karlstad. Smakade med tungspetsen på en chilifrukt modell det starkaste som finns. Hela ansiktet svällde upp och ögonen försvann på riktigt. Grät för att jag inte kunde äta mormors palt... En gång när jag (också väldigt liten) smällde i mig en hel chokladask. Urtikaria över hela kroppen dagen efter, ser ut som röda blaffor och en gul finne i mitten typ.

 

Nåväl nu svävade jag ifrån ämnet bromsbett. Så här såg det ut. Läppen hann bli ännu större också men då hade jag ingen lust att fota. Synd att jag inte tänkte på det då, att det skulle vara skitroligt att se efterhand.

 

Skulle skriva en sak men så blev jag less och går och lägger mig istället. Satt mest uppe för att vänta ut elden så pass att jag kan stänga spjället. Katten är matad och Cato ska få kvällspinka, that´s it. Natt då!

 

Myser lite för mig själv. Sanningen kommer alltid fram förr eller senare så jag bara väntar och nöjer mig med att: I sinom tid så. Biter mig i tungan tills dess och när dagen kommer ler jag bara inombords. In your face!