Theres Sörvåg

Nu ni mina vänner ska ni få höra om gårdagens kalabalik som hade kunnat sluta riktigt illa. Sadlade på min pålle och red bort till rakbanan för att köra lite kondition med honom. Travade några vändor innan jag skulle galoppera. Han var ganska pigg så han fick inte galoppera hemmåt fast han mer än gärna ville. Bortåt brukar han vara mycket lugnare så vi galopperade ut bortåt istället. Efter drygt halva sträckan så känner jag hur han bara "suger tag" i bettet och ligger på det han kan, jag drog med precis allt jag hade i armar och kropp men det var som att försöka stoppa ett tåg med lillfingret. Slutet av rakbanan närmade sig så jag började skrika på honom:
-Staaaanna för helvete, det tar ju slut!!!
Alldeles för sent upptäckte han det jag redan visste, att vägen tog slut, och försökte tvärnita. Jag åkte av över halsen och ner på mage och känner hur Charmeur tappar balansen och ramlar rakt på mig. Ligger kvar en liten stund innan han får sig av mig och sen när jag tar mig upp så ser jag det fasansfulla. Det jag har sett på tv och läst om. Min häst ligger helt på sidan 1 meter ner i ett fyra meter brett lerdike och kommer inte loss!!
Ringer till Daniel innan jag gör något annat, tydligen så sa jag typ:
-Hej, du måste komma hit. Han stannade inte. Jag är okej men Charmeur sitter fast.

Efter vad som kändes som en evighet så kommer Daniel till undsättning. och vi försökte dra och mana på men han rördes bara nån cm trots att han kämpade för allt han var värd. D ringer till räddningstjänsten och ber dom komma och försöka dra upp honom.
Under tiden så kommer mannen som äger travbanan körandes, han undrar förståss vad som är på gång, han åker och hämtar sin fru som har med sig lite grimskaft och grejer. Tillsammans så lyckas vi få upp huvudet och halsen på Charmeur, han får lite bättre kraft och med push från oss fyra, draghjälp och lite spö på baken så lyckas han få krafter att ta sig upp själv. Skärrad och chockad men helt oskadd, tack och lov!!! Killen betade till och med på vägen hem igen. Men gode stirrig, det var han.

Så räddningstjänsten kunde backa in igen och ägna sig åt husbränder och jag kunde börja med den stora upprustningen. Lera överallt, i skorna, i håret, hela hästen, sadel, träns. Ja rubbet var täckt i lera.

Charmeurs äventyr slutade med ett varmt täcke i boxen och mitt slutade på akuten. Visste egentligen att det inte var något större fel med mig men det var lika bra att få det dokumenterat iaf. Natten har inte varit rolig. Vaknade av att jag inte kunde röra mig, hade så ont i axeln att jag visste inte vad. Låg några timmar innan jag bestämde mig för att gå upp och ta några värktabletter. Gick och la mig igen, somnade och vaknade med något mindre värk. Just nu mår jag rätt bra, trots allt gick det ju bra med mig och häst. Jag får nog räkna med att ha ont ett tag, det ska väl ändå kännas i kroppen att ha fått en 600 kilos kluns över sig ;0)

Var till stallet imorse för att se hur C mådde, fick hjälp att longera, hästj-veln var inte ens stel i kroppen (såklart ENORMT tacksam över det men), lite ont kunde han väl ha haft-bara lite, helt ofarlig träningsvärk eller så.
Slutet gott allting gott!

Och till er som nu tänker börja och tjafsa om att det är så farligt att hålla på med hästar, lägg ner. Det är farligt att köra bil också. Tack för mig.

Kram/T