I ruiner
Ja säg den lycka som varar... Först var jag så glad och kände att allt gick min väg och äntligen skulle drömmen bli sann. Fort var det raserat. I förrgår kväll kom kallduschen och jag har gråtit av sorg, ilska, uppgivenhet och alla tänkbara känslor. Mest är jag arg över att jag inte förstår men måste acceptera.
Fy h-vete. Det verkar ju dock lösa sig för mig, hoppas det gör det för dig. Livet är orättvist.
Kram /T
Fy h-vete. Det verkar ju dock lösa sig för mig, hoppas det gör det för dig. Livet är orättvist.
Kram /T
Kommentarer
Postat av: Jenny.
Låter inte alls kul gumman. :0( Skickar massor med kramar till dig.
Postat av: Anna
Visst är det fördjävligt! Precis som du säger, man förstår inte! Jag är lika besviken jag, vi som hade löst det så bra....:(
Postat av: Maria
Även här skickas mängder av kramar!! Har ingen aning om vad det handlar om egentligen, men jag hatar också att acceptera utan att förstå. Hoppas det löser sig!!
Många långa tröstekramar!
/Maria
Trackback
