operation nr 4
Lilla älsklingen är i Gammelstan igen. Imorgon får jag åka och hämta honom! Efter amputationen trodde jag verkligen att all skit skulle vara över och förbi men några dagar innan vi åkte på våran PJ turné började ärret se skumt ut. Dagen efter vi åkt så sprack en stor varböld och mina föräldrar åkte på veterinärbesök, medicinering osv medans vi semestrade en vecka.
Väl hemma tog vi tag i detta och i samråd med veterinär så gjordes en noggrann bakterieodling med fokus på MRSP, dvs hundens motsvarighet till människans MRSA, sjukhussjukan. Tack och lov var det INTE den bakterien. Sedan gjordes en scintigrafi för att fastställa vart fisteln tar vägen. För att bli av med problemen så måste roten till det onda bort, dvs själva fisteln som uppkom redan efter operationen i Strömsholm.
På röntgen syntes att fistelgången var väldigt lång och gick genom bäckenet. Benrester syntes också.
Nu är operationen utförd, med lyckad utgång. Det var en svår operation med risk för bland annat nervskador men tre timmar senare var allt klart, fisteln helt bortskrapad, benresterna bortspolade och det lilla metallankaret bortplockat.
Inte för att jag är troende men under denna långa tid har jag hunnit undra mer än en gång om någon däruppe verkligen inte tycker att Cato är värd att leva. Jag tycker att han i allra högsta grad är det. Världens finaste och snällaste hund, all time high.
Håll en tumme för Cato och att allt blir bra nu!
/T
Väl hemma tog vi tag i detta och i samråd med veterinär så gjordes en noggrann bakterieodling med fokus på MRSP, dvs hundens motsvarighet till människans MRSA, sjukhussjukan. Tack och lov var det INTE den bakterien. Sedan gjordes en scintigrafi för att fastställa vart fisteln tar vägen. För att bli av med problemen så måste roten till det onda bort, dvs själva fisteln som uppkom redan efter operationen i Strömsholm.
På röntgen syntes att fistelgången var väldigt lång och gick genom bäckenet. Benrester syntes också.
Nu är operationen utförd, med lyckad utgång. Det var en svår operation med risk för bland annat nervskador men tre timmar senare var allt klart, fisteln helt bortskrapad, benresterna bortspolade och det lilla metallankaret bortplockat.
Inte för att jag är troende men under denna långa tid har jag hunnit undra mer än en gång om någon däruppe verkligen inte tycker att Cato är värd att leva. Jag tycker att han i allra högsta grad är det. Världens finaste och snällaste hund, all time high.
Håll en tumme för Cato och att allt blir bra nu!
/T
Kommentarer
Trackback
